Så har jag då fyllt år. Igen. Men denna födelsedag liknade inte någon av mina tidigare.

80 år, det låter väldigt mycket, och är väl det också. Det är bara det att jag har svårt att ta in det. Jag känner mig ju i hyfsad kondition, kan gå mina 10.000 steg om dagen utan större svårigheter och är oändligt tacksam för det.

När jag ser omkring mig på mina jämnåriga inser jag att jag är lyckligt lottad. En del har svårigheter att gå, måste kanske använda rullator, några har andra begränsningar i sina liv. Självklart har jag en del skavanker, artros lite här och var, men så länge det inte hindrar mig från att röra mig så struntar jag i det. Och jag funderar mer på vad jag har gjort i livet än vad jag har framför mig. Jag tänker också tillbaka på hur mycket jag faktiskt har rört på mig, sedan jag fyllde 30 år. Jag har cyklat, simmat, joggat, vandrat och alltid mått bra av det.

Kan det faktiskt vara så att rörelse genom livet har stor betydelse när man blir gammal? Eller har jag bara haft tur?

Och födelsedagen fick jag fira med min underbara familj, precis som jag önskade.

/Loulou