Idag joggade jag till Sundbyberg, det ligger en bit bort men jag skulle springa med ett gäng andra löpare och sånt kan vara kul om det är lite inofficiellt så där. Det blev 6km sammanlagt för att ta sig dit, och sen 6km hem igen och det hade varit ett bra pass vilken dag som helst med tanke på den där gräsliga backen vid Hallonbergen ner till Madenvägen. Jösses, vilken vägg!!
Men idag var inte vilken dag som helst. Inspirationen slog till när jag såg andra snabba löpare springa och rätt vad det var sprang jag tusingar i snabbare än jag ens fantiserat om att jag skulle kunna – och hade skitkul!!
Hur vettigt det är att sammanlagt springa 19km på ett tempopass får andra avgöra, jag kände mig som en kvinnlig Scott Jurek eller Dean Karnazes när jag i god fart sprang hemmåt med solen rakt i ögonen och kroppen badandes i intervallendorfiner.
Löpning när den är som bäst helt enkelt.
Men det fanns ett smolk i glädjebägaren – så jag drog iväg ett argt mail till kommunstyrelsen, nån jävla ordning får det vara på skitungarna i stan. Cykla på löparbanorna och störa löparna, förstöra gräsmattan och i största allmänhet bete sig som små svin. Ska man behöva ringa polisen för att få träna ifred på en idrottsplats? Förbannade glin. Skit ska skit ha, men så mycket dynga finns inte i det här länet att det räcker till de där småkräken.
Bravo! Jag ska fixa det imorgon när jag kommer åt Outlook. Upp till kamp mot de satans skitungarna!