6km i 7:03
5km i 6:40
4km i 6:26
3km i 6:13
2km i 6:54
Det fungerade kanonbra att gå på känsla helt enkelt, det ser jag när jag går in i SportTracks och delar in passet i etapper enligt ovan. Jag är kanonnöjd, det blev en mycket fin negativ split dessutom:
10km: 1:09:06
20km: 1:04:53
Det som inte framgår nånstans är att det var isgata på många ställen, kladdigt och blött på massor av andra ställen och naturligtvis valde jag den mest kuperade rundan jag kunde hitta för att göra ett redan jobbigt pass så jobbigt det bara går.
Varför göra det enkelt för sig?
Nå, dagens pass bevisar i alla fall i mina ögon att våfflor är alldeles utmärkt laddningsmat för en löpare. Det borde vara våffeldag oftare!
Bravo! Känslan är bäst, alla kategorier, tycker jag. 🙂
Det är nog där jag failar då, jag slutar när jag är nöjd (men så springer jag mig tom ideligen också) 🙂
Thaimat funkar ganska bra som kolhydratsladd också har jag märkt. Åtminstone om man ger sig fan på att rensa lådorna istället för att ge upp när mättnadskänslan börjar infinna sig.
😉
Tänk att känsla verkligen fungerar, det trodde jag inte 🙂
Jag är skitglad! 😀
Tänkte just skriva detsamma: SNYGGT!
snyggt!