Efter säsongens tredje löppass på tunga ben bestämde jag mig… om 2½ vecka springer jag mitt första halvmaraton på 14 år. Dumt? – förmodligen, men valet stod mellan milen eller halvmaran. Och eftersom jag igår tog mig runt milen utan några större konditionsmässiga problem, hade utmaningen på milen endast varit tidsaspekten. Att den 8 oktober med endast tre veckors löpningsbakgrund försöka springa järnet över en mil kändes därför som en ännu sämre idé. Nu på halvmaran blir målet snarare att ta sig runt, egentligen utan tidsmål, även om lite siffror fladdrar runt i bakhuvudet. Jag skulle vara riktigt nöjd om jag t.ex. lyckades ta mig runt med 6:20 som snittfart, vilket skulle ge en måltid på 2:13:37.