Det verkar som att benen tyckte det där med fart var så roligt efter rekordet igår att det blev intervaller idag.

5:30min/km i 2:00min & motlut 1%
Gåvila i 2:00min & motlut 0%
Repetera i 30 minuter.

Jag hade bestämt mig för återhämtningslöpning med tanke på hur öm i överkroppen jag är efter styrketräningen men väl på bandet kände jag mig verkligen taggad och sugen.

Så vad gör jag, jo jag kör en rudimentär uppvärmningsjogg och bränner av en halvtimmas intervaller. I början gick pulsen ner som den skulle, men precis som förra gången hann den inte ner lika mycket för varje gåvila så mot slutet kändes det som att den var konstant hög. Men sista tre fyra intervallerna kändes det rätt bra ändå, jobbigt förståss men jag började känna att det inte var en omöjlig fart att hålla. Svårt att förklara, men det kändes som att kroppen hittade takten kan man säga.

Det, och det faktum att jag påminde mig själv att slappna av, även om det går fort. Inte spänna sig och slösa energi. Inte kränga i sidledes. Inga onödiga flaxande rörelser med armarna. Strikt, avslappnat och mjukt (löpning är motsägelsernas motionsform). Reglera farten med frånskjutet, inte kasta fram fötterna framför sig. Allt det där försökte jag verkligen hålla i minnet den här gången, och det gjorde kännbar skillnad.

Imorgon blir det vilodag och på lördag ett långpass som jag bestämt inte får överstiga 2 timmar. Uppsala drar närmare, det börjar bli dags att samla ihop sig och fokusera. Ladda batterierna och psyket. Attans, jag börjar redan bli nervös 😀