De nya banden skulle jag kunna skriva i evigheter om, vilka underbara band. Fläkt – jag säger bara det! Fläkt! En sån här dag, då allting stämmer, kommer inte allt för ofta kan jag säga men när allt stämmer skulle man vilja springa i evigheter. Ställde in löpbandet på 8,5km/h (6:58min/km), 0,5% lutning och 90 minuter (maxtiden på ett pass är 99 minuter men då blir det svårt att räkna). Sen bar det av. Råkade nollställa bandet eftersom jag tramsade runt och undersökte menyerna, så vid 18:38 stannade bandet och nollställde sig.

Hm. Ojdå.

Ställde in bandet igen och tänkte “jaja, det blir som det blir”. Tog min gel vid 60 minuter sprungna och kände mig stark och glad. Det bara fortsatte. 90 minuter tog slut och nya 90 påbörjades, efter två timmar tog jag min andra gel och kände mig fortfarande urstark. Ökade farten succesivt farten till 6:40 min/km sista kvarten ungefär eftersom jag kände mig riktigt pigg, och det gick fortfarande bra.

Antingen har allt snabbspringande gjort något med min kondition, typ förbättrat den, eller så behagar löpbandet skoja med mig. Jag vet inte vad jag ska tro, just idag hade jag garanterat kunna klippa maran på 5 timmar. Så här stark har jag aldrig känt mig så nära 3 sprungna mil förut. Lite trött, visst, men inte på det där sättet som betyder att man börjar ta slut. Bara på det där viset som betyder att kroppen märker att man gör något.

Och det är just det, den där känslan, som gör att jag funderar över löpbandets tillförlitlighet. Fast nog sjutton ska väl ett lyxband för multum-mycket pengar mäta rätt?

Nåja, det lär ju visa sig i sinom tid om löpbandet skojar med mig eller inte. Tills dess fortsätter jag träna och ligga i.

Ha det gott alla!