Fick för mig att jag minsann ville ut och springa i solen så jag sliter åt mig skor, trycker i inläggen (attans så trångt det var där då) och sliter på mig träningskläder. Bara långtights och funktionströja, R90-jackan håller vinden borta så det lär bli svettigt ändå. Det här ska bli skoj, börjar snöra på mig skora (men attan så trångt då) och funderar på att köpa längre skorsnören. Klockan är med och sen bar det av (men attans så trångt det var om fötterna).

När jag kommer hem står maten på bordet (vem har världens underbaraste älskling? JAG!) och eftersom gymväskan är packad är det i princip bara att äta och sen kasta sig över nästa etapp: spinning och core.

Hittar inte mina promenadskor (mina gamla 1061:or som jag inledde min löparkarriär med). Hm…. Hade alla skor med mig för ett tag sen, de måste vara kvar i väskan. (leta leta leta) Nä.

Men jag hittade mina ordinarie springskor i väskan. Vänder mig om. Tittar dumt på promenadskorna. Tittar ner i skorna. Jodå, jag har lyckats pressa ner inläggen ovanpå de inlägg för promenad som jag har i normalt. Hade bråttom bråttom och ville springa så gärna att jag tog de första skor jag kände igen i väskan, och självklart tog jag fel 🙂

Nåja, när jag flyttat ut inläggen ur promenadskorna upptäckte jag hur rymliga de egentligen är och hur sköna att gå i de blev helt plötsligt. Snodde som en liten iller för att hinna till spinningen i god tid, sprang barfota lite på bandet innan och sen bar det av. Jäklar så spinningtjejen kör med oss. Hon är inte heller snällare på corepasset efteråt, så jag var våt som en nydränkt katt efteråt. Men också väldigt nöjd när jag stretchade ut alla muskler.

Jag har inte blidkat långpassnerven egentligen men jag har fått tillfälligt tyst på den för nu är jag helt enkelt för trött för att orka tänka på långpass 🙂