Vilket otroligt väder! Som gjort för att springa i. Kunde inte hålla mig, till sist smög jag på mig skorna och lovade mig själv att hålla pulsen under 160 (86%) och gav mig ut. Med tanke på att noterad högsta puls per kilometer blev 155, 163, 162, 162 och 166 så gick det väl så där. I synnerhet som medelpulsen hamnade ganska nära 160 också, utom på första kilometern.

Men men, jag tog det ganska lugnt åtminstone. Jag försökte, och jag pressade i alla fall inte så hårt som jag brukar. Och jag trivdes! Det var mysigt! Fast jag störde mig lite på att quadriceps, de stora lårmusklerna, inte riktigt tog emot som jag ville och det saknades en del kraft i frånskjutet. Jag antar att benen är ursäkrade 😀

Fast just då, medan jag sprang och kände den svala höstluften och solen, då ville jag ha mer. Ville springa både fortare och längre. Man får inte alltid som man vill.