Snöfall, +-0° och helt perfekt väder att springa i så jag måste ju ta en runda. Det går inte så fort, jag är fortfarande 20kg för tung, men jag är envis och tänker gå ner de där kilona så jag kan springa mina maror och ultralopp som jag drömmer om. Igår satt jag vid köksbordet och drömde om North pole marathon och Sahara marathon bland annat 🙂

Det är mycket planerande och pysslande för att hinna med att träna alls med en bäbis i huset men det går, om man anstränger sig. …och inte netflixknarkar TV-serier. 

Avslutade löprundan med en timmas snöskottning. Det gjorde underverk för min träningsvärk som nästan hade avklingat sen i måndags. “Men heeeej! Här är jag igen! Har du saknat mig?” “Inte mycket…”

Imorgon ska det komma mer snö förresten 🙂

Men visst är det perfekt underlag att springa på. Alldeles tyst, lite kramig snö. Så perfekt. Så rent. Lång från Stockholmsmodden. Jag saknar den ungefär lika mycket som en spark på smalbenet.

Jag är långt från den form jag var, 5,6km tog 47 minuter, men jag sprang. Jag hade ett löpsteg, om än kort och lite för lång markkontakt. Sånt fixar sig i takt med att jag går ner i vikt. Då blir det lättare att hålla positionen, få längre flygfas och mer spänst i varje steg. Ju starkare jag blir i förhållande till min vikt ju bättre kommer det att gå, jag märker redan hur kroppen anpassar sig.

För sex veckor sedan sprang jag den här rundan första gången, och sedan dess har jag kapat 6 minuter på tiden och mycket nära 3kg i vikt. 

Jag tänker fortsätta kapa både vikt och tid 🙂