Vad kan ett löparknä sätta emot min älskling och hans hårda nypor? Inte mycket, får man väl hoppas. Han klätterfingrar är verkligen starka och grävde sig in i det stela, otrevliga området på sidan av benet och tvingade igång blodcirkulationen. För jämförelsen skull gav han sig på vänster ben också, fast betydligt lösare. Kliandet från den ökade blodcirkulationen kom direkt, intesiv och irriterande. På högersidan tog det betydligt längre tid. Men den kom, tillsist, om än lokalt vid höften och en liten bit ner. Alltid något, vi fortsätter imorgon och ser vad lite olika massagetekniker kan göra.

Vi får se vad jag gör imorgon, jag är i valet och kvalet om jag ska springa. Jag vill men jag vet faktiskt inte om jag borde. Kanske bara lite sakta, och bryta om det känns fel.

Fast med tanke på hur fartblind jag varit på sistone kanske det är bäst att hålla sig borta från löparskorna helt och hållet. Man vet aldrig vad som händer annars verkar det som. Jag vet däremot att jag ska ner till dojon och repetera tekniker så gott jag kan i alla fall. Sparkar, kast och benblockeringar är dock uteslutet. Fast stretcha får jag, mycket och gärna, så det får vi hoppas att vi ska göra också. Det är inte alltid instruktörerna kommer ihåg det.