Det är vinter på höglandet, minusgrader och snö. Det var länge sedan jag var me dom det, i Stockholm har det mest varit snöfritt eller slask. Jag hade nästan glömt hur ljust och vackert det blir med ett rejält snötäcke faktiskt, och det känns inte riktigt så kallt som jag trodde. Pappa kom med en jättevacker gran som vi pyntat och jag har börjat planera inför julafton. För att det ska bli så lite stress som möjligt vill jag göra färdigt så mycket det går, så att det bara är lite småpyssel på själva Dagen.

Det blir Paulas första jul. Vi ska inte skrämma vettet ur henne med tomte i år, hon är lite för liten för det ändå och något roligt ska vi väl spara till nästa jul. Men lite paket har hon under granen ändå, även om hon inte är gammal nog att förstå deras innebörd.

Jag hinner inte med träningen som jag drömmer om, så fort jag får ledig tid över sover jag eller vilar. Det börjar bli en ond spiral, jag är för trött för att träna och jag blir inte piggare av att vila. Men den som säger “det är bara att ta sig i kragen och göra det” åker på en propp. Mellan ett utbrändhetssyndrom som aldrig kommer att läka ut och en sömnbrist jag inte riktigt tål så bra som jag skulle vilja är det inte speciellt sannolikt att det är träning min kropp behöver, hur mycket jag än längtar.

Jag drömmer om att Grynet börjar sova hela nätter.