Naprapaten hittade både det ena och det andra, en låsning i bröstryggen t ex och så hade bäckenet hamnat på snedden. Så hon bände och drog tills jag kände mig som en disktrasa, fast rakt blev det. Eftersom jag har väldigt låga fotvalv var hon inne lite på om jag eventuellt skulle ha inlägg, men eftersom jag inte har besvär från fotleder eller benhinnor och aldrig haft det så var det tydligen inte nödvändigt. Jag sa inget vid besöket, men jag har redan testat inlägg en gång (rekommendation från en skoförsäljare, av exakt samma anledning) och då fick jag kramp i fötterna (i senorna i hålfoten kändes det som) så jag vill inte ha inlägg för att stödja hålfoten, det gjorde för jävla ont helt enkelt.
När allt var rakt och där det skulle gav hon sig på benet med knogarna. Nu har jag en lång rand blåmärken längs sidan på låret. Det var definitivt obehagligt, men så där hysteriskt ont gjorde det inte. Jag kanske har hög smärttröskel? Hur som helst koncentrerade jag mig på att andas och slappna av medan hon rockade loss på benet och jag tror banne mig det gjorde nytta. Stretchövningarna hon visade kände jag igen, det är samma övningar jag gjorde förut. Fast den här gången skulle jag bara göra dem 3 gånger om dagen, inte 6 gånger som jag gjorde i juni när det vars om värst. Mycket kände jag igen från SCT’s hemsida ( ). Läs den, om du inte redan gjort det.
Fast det bästa av allt var att jag inte fick tränings- eller löpförbud. Jag kan testa redan imorgon om jag vill, bara jag inte glömmer att stretcha ordentligt.
Nästa vecka ska jag tillbaka för uppföljning, kolla att bäckenet sitter kvar där det ska och se om stretchövningarna hjälper. Tjejen jag gick till gjorde ett väldigt bra intryck på mig, kunnig och snäll (trots att hon åstadkom en lång, bred rand med blåmärken på benet) så jag känner mig betydligt lugnare nu 😀
Härligt! Det kanske är för dig som för det var för mig när jag fick ont i knät förra sommaren – inte alls något fel på knät, utan ett snett bäcken som ställde till det. 😀
Keep on running vännen! 🙂