Det där passet på ungefär 6km som jag siktade gick bättre än jag trodde det skulle göra. Först var jag inte helt glad, nästan 49 minuter är inte så snabbt som jag hade tänkt men sedan påminde maken mig om att det var med vagnen och det är en annan femma.

När jag kollade upp saken visade det sig att jag kapat 3 minuter på rundan, helt oavsiktligt, med vagnen. Utan vagn går det lite fortare, men det är inte konstigt kanske. Än har jag inte sprungit så där värst mycket med vagnen, mest kortare rundor.

Viktnedgången fortsätter, om än inte riktigt i den takt jag önskar. Å andra sidan hade nog ingen takt varit snabbt nog, jag är lite otålig på det viset. Men jag försöker vara tålmodig i alla fall.

Det visar sig, vid närmare undersökning, att det visst finns bra lunchalternativ på stan om man vill. På ett konditori i och för sig, vilket ju bäddar för katastrof om man är sockerråtta, men min last ligger inte där. Jag är en ost-o-man, så det är inga problem att gå förbi mängder av gräddbakelser, kakor, tårtor och praliner. Ostdisken däremot… Den är jobbigare.

Alla har vi våra laster antar jag.