Stockholm Marathon: Våga Vägra Vägga!

5 June 2019

Hade på känn att jag skulle få min revansch på Stockholm Marathon, för uppladdningen var omvänd i år… Under våren 2018 lyckades jag persa på alla distanser( 5k, 10k, kvartsmaran, 21k) utom just maran, där jag väggade i värmen. I år har jag däremot inte riktigt fått till det på något lopp eller distans, men ändå gjort hyfsade resultat. Därför levde jag på hoppet att den specifika marathonträningen de senaste halvåret har gett resultat och att kroppen sparade på krutet inför Stockholm Marathon.

Jag började min träning mot att klara ett marathon på 3h:15min redan förra vintern, tillsammans med den grupp som siktade mot den tiden i TSM Running. Träningen gick bra och jag var i toppform, men kroppen pallade inte med den 30 gradiga värmen som var 2018 och jag väggade ordentligt andra halvan. Eftersom jag visste att det skulle bli svårt att springa snabbt i värmen så hade jag redan en plan-B, så dagen efter maran anmälde jag mig till Frankfurt Marathon, för ett nytt försök på 3:15 under hösten 2018.

Uppladdningen under sommaren & hösten blev dock inte optimal med en riktig mix av träning inför bl.a. Mora Triathlon, Lidingöloppet och Nordic Islands Adventure Race, Men jag ångrar ingenting! För jag behövde byta fokus från marathonträningen ett tag och ta mig an de roliga och häftiga utmaningarna! 😀 Tyvärr så straffade det sig att inte ha något marathonfokus, så trots platt bana och svalt väder så väggade jag även i Frankfurt efter 25km i tänkt marafart.

I år har jag varit coach för TSM Running och de som siktade på 3h 30min, så även om jag har sprungit långpassen i lugnare farter har jag ändå fått många mil i benen. Jag har Ssideline City Run Club att tacka för mer utmanande fartpass! På tisdagar har jag kört med detta grymma gäng, där det finns alla nivåer av löpare med fartgrupper från 6-fart upp till ca 4:30-fart. Därför har jag försökt att utmana mig med att hänga på de snabbare grupperna för att få till ett bra tröskelpass en gång i veckan.

Det är tydligt hur strukturerad och regelbunden träning ger resultat, särskilt eftersom jag har varit både frisk och skadefri hela året. Har trappat upp mängden sakta men säkert och såg till att dra ner på löpningen de sista 2 veckorna.

Så här såg mängden ut efter Frankfurt Marathon fram till Stockholm Marathon i år:

  • December: 188km
  • Januari: 203km
  • Februari: 224km
  • Mars: 234km
  • April: 301km(en löparvecka i Portugal drog upp mängden ordentligt här…)
  • Maj: 228km(flera lopp och nedtrappningen började)

Så hur gick Stockholm Marathon 2019?

Jag spände bågen och hängde på farthållarna för 3:15 direkt. Som vanligt springer de lite snabbare i början för att de behöver jaga ikapp tid, då de följer bruttotiden och startar sina klockor när startskottet går. Tänkte att det borde jag ändå orka hänga på, särskilt de första 12 kilometrarna av bana som är väldigt lättsprungna. Hängde på dem fram till Djurgården där jag kände att jag ville utgå från min egna klocka istället ,eftersom det gick gränsfall till lite för fort för att jag skulle hålla pulsen under min tröskelnivå…

Av erfarenhet från förra året, så drog jag ner farten lite över Söder, som är en riktigt tuff del av banan mellan ca 25-35k. Det blev lite långsammare automatiskt, då jag inte ville att pulsen skulle dra iväg allt för mycket i alla backar. Så tack vare det hade jag en bra känsla över Västerbron, där benen kändes helt ok och jag visste att det var en lättsprungen del framför mig längst Norr Mälarstrand och Strandvägen. Och vetskapen om att man skulle få springa förbi den grymma cheer zonen som Ssideline City Run Club hade på Strandvägen för 3:e gången, gjorde mig ännu mer motiverad att bita i och hålla en fortsatt bra fart.

Ett marathon är dock 42km lååångt, och distansen sliter oavsett om man har fått i sig bra med energi och haft ett stabilt tempo. Så farten gick ner andra halvan från ett snitt på 4:40 till 5:00-fart. Men det var absolut ingen vägg den här gången, utan jag kände mig stark hela vägen. Så även om jag startade med 3:15 gänget, så var jag inställt på att 3:20 var ett mer rimligt mål redan dagarna innan loppet, särskilt med tanke på den tuffa delen på Söder. Sluttiden blev 3:22:32, så lite surt att jag inte fixade sub 3:20, men är ändå riktigt nöjd då det var ett nytt PB med över 7min! Mitt tidigare PB var från Stockholm 2017, då jag sprang jag på 3:29:51 och förra årets vägg landade på 3:40:10….

Skönt att slippa känna att jag behöver anmäla mig till ett plan-B lopp igen för att få revansch. Nu kan jag istället fokusera på massa andra roliga utmaningar i sommar. Först ut är Ragnar Relay Lake Mälaren om knappt 2 veckor tillsammans med 9 andra löpare från Ssideline City. Det är världens största stafettlopp, där 10 eller 5 löpare turas om att springa delar av den ca 275km långa banan. Vi har 3 sträckor var på distanser mellan ca 6km-16km. Verkar vara ett riktigt häftigt lopp som ska bli riktigt kul att göra tillsammans som ett lag!

Over and out!

/Natta

0 Comments

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.