Idag är jag helt bombad i benen och baken, jösses så gårdagens orientering satte sig i musklerna! I och för sig hade banläggaren dragit banan över alla kommunens högsta toppar kändes det som men det var inte banläggaren som beslutade att jag skulle korsa hyggen och snårskog “för det är ju inte många hundra meter”.
Bild: Vi hann före natten, men det var med mycket liten marginal.
Nu kommer jag dessutom ihåg varför jag alltid hade långa tights till både TNT och orienteringen tidigare. Korsa ett hygge barbent är som att springa genom en sandbläster ungefär, vildhallonsnåren är brutala mot över hudlagret. Myggorna höll på att bli galna, jag antar att det var doften av färskt blod som drev dem till vansinne.
Mellandottern passade yngsta undertiden och följde oss via spårningsfunktionen i klockan, och hon undrade lite vad vi höll på med. I efterhand, när jag ser själva spåret hur vi sprang, kan jag förstå hennes undran.
Det var superspännande, jag fick se delar av skogen jag aldrig hade vågat besöka eller springa till! Men vilken träningsvärk man får av att forcera terräng, inte ens stigar emellanåt utan bara ren otämjd skog.
Men, efter många om och men, jag hade fruktansvärt roligt!!
Sån där att det finns fasta övningskontroller uppsatta som man ger sig på när man vill? Nej då lär ju ingen kolla i vilket fall … 🙂 Förutom rivsåren så gissar jag att du kan slippa några fästingar och myggbett med täckande klädsel på benen, inte alla dock.
Det kanske det är om det är riktig tävling, men detta är motionsorientering (köp karta för en tia på Tempo, spring någon gång i veckan när du hinner, typ) 🙂
Men oavsett regler så är det ju smart att ha långbenta tights om man tänker korsa ett hygge med vildhallon, ris och snår 🙂
Jag trodde det var en regel att man måste ha långt på benen vid orientering? Men obanat är väldigt mycket mer jobbigt än det mesta annat, det ger helt nya perspektiv.